tag:blogger.com,1999:blog-41960462206279096102024-03-13T23:27:27.871+01:00Mrs Netis SonMitt liv som mamma till ett barn fött med Downs syndrom och hans syskonMrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.comBlogger64125tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-33976998735927299192012-03-30T09:23:00.005+02:002012-03-30T10:20:16.417+02:00Jag är glad, mamma gråter.<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_6cWIEiGyJzXn1db_dsiAH-5VZS9tXsmlv_lg8xjeRsyqSWU-tv-bQibJrkbIGdowFQ2mvp0DOWGeGKL4oIwpg3WuP3QCcRMa21MOfLZ722hPo3S2FqDRSV2XPxiLCaSzBx943RivXs5J/s1600/IMAG1290.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 150px; height: 200px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_6cWIEiGyJzXn1db_dsiAH-5VZS9tXsmlv_lg8xjeRsyqSWU-tv-bQibJrkbIGdowFQ2mvp0DOWGeGKL4oIwpg3WuP3QCcRMa21MOfLZ722hPo3S2FqDRSV2XPxiLCaSzBx943RivXs5J/s200/IMAG1290.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5725602022954583858" /></a><br /><span><span style="font-size: 100%;">Jag är glad! Det var Christophers kommentar till mitt prat vid </span>frukost bordet<span style="font-size: 100%;">. Vi pratar om att han ska flytta </span>imorgon<span style="font-size: 100%;">. Vi har sett fram emot den här dagen ett antal gånger under årens lopp, både Christopher, syskon och vi föräldrar. Men nu är det dax och jag vill bara gråta. </span></span><div><span><span style="font-size: 100%;"><br /></span></span></div><div><span><span style="font-size: 100%;">Min första lilla baby, familjens egen "specialare", ska lämna oss, visseligen inte långt bort men ändå han ska inte bo med oss längre. Idag var sista gången jag skickar iväg honom på morgonen till jobbet. Så många jobbiga mornar av tjat och gnäll har passerat och jag sörjer den sista! Jag kan inte visa att jag gråter det skulle förstöra allt och Christopher skulle undra vad som var fel. </span></span></div><div><span><span style="font-size: 100%;"><br /></span></span></div><div><span><span style="font-size: 100%;">Det är väl alltid jobbigt när ens </span>älsklingar<span style="font-size: 100%;"> ska lämna boet. Jag kände på det i höstas när hans lillasyster flyttade hemifrån. Det var smärtsamt, mycket smärtsamt. Jag är nog en känslig person. Men hon kan ju på ett enklare sätt uttrycka sin vilja och sina känslor än vad Christopher kan. </span></span></div><div><span><span style="font-size: 100%;"><br /></span></span></div><div><span><span style="font-size: 100%;">Men innerst inne tror jag att allt kommer bli bra. Det brukar gå bra för honom, han är </span>positiv<span style="font-size: 100%;">, social och mycket anpassningsbar, han gör sig förstådd på sitt ihärdiga "jag-ger-aldrig-upp-sätt". Det blir bra, jag är bara inne i en </span>passerande <span style="font-size: 100%;">känslostorm med mycket blandade </span>känslor<span style="font-size: 100%;">.</span></span><span style="font-size: 100%; font-family: Georgia, serif; "> </span></div><div><span><span style="font-size: 100%;"><br /></span></span></div><div><span><span style="font-size: 100%;">Och det viktigaste är ju att HAN ÄR GLAD!!! </span></span></div><div><span><span style="font-size: 100%;">Imorgon blir det fest! :-D</span></span></div><div><span><span style="font-size: 100%;"><br /></span></span></div><div><span><span style="font-size: 100%;"><br /></span></span></div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-16493032638205394112010-07-01T09:03:00.005+02:002010-07-01T09:56:16.178+02:00Denna välsignade Handi!<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUqVSYzmlp8pDZBXfDMBo09-ybs8Aeq7kay71_xLiWNJABEfLPVWKG2Dx1btAzasXCKsCETjMceXlaS_Q5GoSDqddzVR9ojSoeOMEzjOy3jrJMp3U_WZBfG9G2cppIfEsxapuKsPg4V-f1/s1600/Handi-Handifon_bildsamtal.png"></a><br /><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXaHOjFW2cNZNBhBABM1oAHwShIb-YEypmrAykw0NtRYMVDd7n_3I5T7T8mAZ0OZknnum2oJVv7w5oQkjpQEscTB4TxMKWbmZKzCHbyU_mmOPznEd15iiVWdBsNWvHzZSz3vJ2FCCj_rUp/s1600/Handi.jpg"><img style="MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 246px; FLOAT: right; HEIGHT: 293px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5488837007538242226" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXaHOjFW2cNZNBhBABM1oAHwShIb-YEypmrAykw0NtRYMVDd7n_3I5T7T8mAZ0OZknnum2oJVv7w5oQkjpQEscTB4TxMKWbmZKzCHbyU_mmOPznEd15iiVWdBsNWvHzZSz3vJ2FCCj_rUp/s320/Handi.jpg" /></a><br /><br /></div><div>Denna välsignade <span style="font-size:180%;">H</span>andi har inneburit en <span style="font-size:180%;">STOR </span>revolution i våra liv!</div><div><br /><br /></div><div>Över en natt fick vi från att ha haft en liten gnällspik till tonåring som protesterade mot det mesta som inte var direkt roliga att göra, en vuxen "självgående" karl i huset! Christopher fick för några veckor sedan ett hjälpmedel som heter Handi. Det började med att hans lillebror fick ett liknande hjälpmedel pga ADHD. Den hjälpte honom oerhört mycket. Dessutom hade fröknarna i skolan bett oss om att Christopher skulle få en Handi, flera andra elever i hans skola hade sådana. </div><div><br /></div><div>Handi är ett tids- och planeringshjälpmedel med en handdator som plattform. För att öka självständighet och delaktighet kan personer med kognitiva funktionshinder behöva stöd för att hantera abstrakta begrepp, skapa struktur och sammanhang. Handi är en handdator i mobiltelefonens storlek, ja en stor en. Men det är klart det finns mindre, som lillebrors. </div><div>Kalendern ger en översikt över dagens händelser, larmar med signal och intalat meddelande. Prisräknaren är en visuell kalkylator där man får stöd att betala rätt summa pengar och att få rätt tillbaka. Den har vi inte börjat använda än, men det kommer. Antecknaren kan användas som fickminne med ljud eller skrift. </div><div><br />Tidigare var jag totalt slut efter att ha skickat iväg Christopher till skolan eller fritids! Samtidigt som jag stängde ytterdörren efter att ha skickat iväg honom med taxin hördes allt som oftast en stor suck. Nu efter några veckors användning kan jag, trot eller ej men jag kan faktiskt ligga kvar i sängen och sova! Christopher är såå duktig och han känner sig stor och och självständig! Han vaknar av alarmet, klär sig, gör frukost, äter, ställer in frukosten, borstar tänder ja allt som ska göras och jag behöver inte ens vara närvarande. Förrut var jag tvungen att säga till, påminna, driva på, tjata och ofta bli arg för att han skulle göra detta och hinna i tid till den väntande taxin. Nu klarar han allt detta själv och säger bara hej då när det är dax att gå. Han har egen hemnyckel och är mycket noga med att få använda den. Det är såå roligt att få se denna totala förändring! Och vad mycket kraft jag har kvar på förmiddagen, det finns ju energi kvar till annat när han har gått! </div><div> </div><div>Ville bara berätta det här för dig, dels för att det är så oerhört roligt och dels för att du ska veta att det finns sådana hjälpmedel att få. Jag vet inte om det skulle ha funkat när Christopher var yngre, kanske, men nu är han ju så stor tjugo år och vill verkligen vara stor. Handi har hjälpt honom att kunna vara "stor" och självständig.<br /></div><div> </div><div>Kram på er alla från en glad och mer kraftfylld mamma än någonsin!</div><div></div><div><br /><br /></div><div></div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-49135826855788585022010-03-24T08:38:00.002+01:002010-03-24T08:44:10.957+01:00Debatt: Otäck jakt på avvikelser | Världen idagI morse damp dagens tidning ner i brevlådeinkastet med en förfärlig duns. Den kanske försökte få oss att uppmärksamma den. Men, den fick snällt ligga kvar på dörrmattan medan jag försökte få morgonrutinerna att rulla. Christopher är på kortis, Emma och Lukas hade i alla fall kommit ur sina sängar, men Emilia hon var seg. Till slut när klockan tickat på ett bra tag tog hon sig ur sängen, masade sig till badrummet och passerade tidningen. I hallen hörs plötsligt en explosion av uppspelthet och lyckotjut! Det går som en våg av energi genom hela lägenheten och plötsligt är all trötthet som bortblåst! Emilia hade nämligen förbarmat sig över den ensamma tidningen och till sin stora glädje funnit sin egen artikel publicerad på huvuddebatt platsen! Oj så mycket man hinner med när man är full av energi! Läs gärna Emilias artikel här:<br /><a href="http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=7182&Itemid=29">http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=7182&Itemid=29</a>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-71950957323915823682010-02-22T15:28:00.002+01:002010-02-22T15:34:44.782+01:00<div align="justify"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizn1jFucIfK5hn_Tedzk7jthNH2OeslD55t3COwPD0QuOEUXFnex-g7EAR-iGSFMkan_mwptfw5vC__aTOtZ5ZjJEIT6UldQIQSBqRDQNfzFq3oRochxYY6ry1Mr5GS3uohilRwPsjB0EK/s1600-h/IMG_4086.JPG"><img border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizn1jFucIfK5hn_Tedzk7jthNH2OeslD55t3COwPD0QuOEUXFnex-g7EAR-iGSFMkan_mwptfw5vC__aTOtZ5ZjJEIT6UldQIQSBqRDQNfzFq3oRochxYY6ry1Mr5GS3uohilRwPsjB0EK/s320/IMG_4086.JPG" /></a> <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkec_AiLrtxmgh6uSl2Z_Vu0_ZK1oVAF2KdScrTemidiKl0v9ZKnFFcVUcI3wp1X4tQMhyphenhyphenBCv6HJfAdt9-EiCocfuJWPmqsyKIiw6SuzutIG2WGFS1ooQZFtBdlohXLrsnfkHkQIvMqcPa/s1600-h/IMG_4102.JPG"><img border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkec_AiLrtxmgh6uSl2Z_Vu0_ZK1oVAF2KdScrTemidiKl0v9ZKnFFcVUcI3wp1X4tQMhyphenhyphenBCv6HJfAdt9-EiCocfuJWPmqsyKIiw6SuzutIG2WGFS1ooQZFtBdlohXLrsnfkHkQIvMqcPa/s320/IMG_4102.JPG" /></a> <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9ktR_C2QxdOEUz4ZyhmIySvDMKAvfQ151sWsXgH8WtxFv2QMhDPI73eDzLM6OajtFLR60D9VtuXXjopdhtIHUep6fxF8rVJEU7otejGCDU6m1gJlL3rG5TnzsXCbeo5EkXbNV8WGNU0b1/s1600-h/IMG_4098.JPG"><img border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9ktR_C2QxdOEUz4ZyhmIySvDMKAvfQ151sWsXgH8WtxFv2QMhDPI73eDzLM6OajtFLR60D9VtuXXjopdhtIHUep6fxF8rVJEU7otejGCDU6m1gJlL3rG5TnzsXCbeo5EkXbNV8WGNU0b1/s320/IMG_4098.JPG" /></a><br /><br /><span style="font-size:180%;">Ska man flytta hemifrån</span> får man väl börja förbereda sig. Christopher tog med sig mamma, pappa och äldsta lillasyster på en shopping -runda. Vi styrde bilen mot nya STORA IKEA. Här fanns det verkligen mycket att välja på, Christopher stortrivdes. Det var riktigt roligt. Allt som var rött ville han gärna lägga med i kundvagnen så vi var rätt behjälpliga skulle man kunna säga. Det blev en hel del husgeråd, gillar man att laga mat och baka måste det ju finnas utrustning! Men man blir både trött och hungrig av att handla. Vi avslutade det roliga med en liten "fest" utanför kassorna: Korv med bröd och läsk! Kan det bli bättre? Knappast!<br /></div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEqB3nwYeUemB9qBEyPYi8nytb2LIcwyINbgpmMnLio2Mmr1HuItzzUj58WnHbC4ILq7K-yxAO7gZSUVaXGX3PKFQlpFSJEBtQaGGd-eMdQDkN19vYVmsnyW0yIg1ObPnD66nqH8x1g2-G/s1600-h/IMG_4138.JPG"></a><div style="CLEAR: both"><a href="http://picasa.google.com/blogger/" target="ext"></a> </div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-59623623860251866892010-02-22T15:00:00.006+01:002010-02-22T15:07:11.045+01:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2qNHMnEXxRfkVKpggMiCwQgA9nKMkY99kTl1ciDT3A_uANOpHN1tNfkgT5935H8lXF-dsNRGidn94UUTn0bdk9PhpETV3KnlYVodlUTeqWozOqnzCjiJYwezpU5uJouPzw1wR2CfZcJrY/s1600-h/IMG_4928.JPG"></a><div align="justify"><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLpr0-EK45XSj9B1WF9ftRkPqfHpxVw9HOC-i0VXnjMhVF-8zwNonLOqw7y6Qd2ExQReUC7I9KROveENo3fn5rnGCGlfE-QbvzylSUFyCvzuvTK4yqbSbNtVzAAwim-KxHv9hrZSL_tUrx/s1600-h/IMG_5057.JPG"><img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; FLOAT: left; CLEAR: both" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLpr0-EK45XSj9B1WF9ftRkPqfHpxVw9HOC-i0VXnjMhVF-8zwNonLOqw7y6Qd2ExQReUC7I9KROveENo3fn5rnGCGlfE-QbvzylSUFyCvzuvTK4yqbSbNtVzAAwim-KxHv9hrZSL_tUrx/s320/IMG_5057.JPG" /></a></div><div align="justify"> </div><div align="justify"> </div><div align="justify"><span style="font-size:130%;"></span> </div><div align="justify"><span style="font-size:130%;"></span> </div><div align="justify"><span style="font-size:130%;"></span> </div><div align="justify"><span style="font-size:130%;"></span> </div><div align="justify"><span style="font-size:130%;"></span> </div><div align="justify"><span style="font-size:130%;"></span> </div><div align="justify"><span style="font-size:130%;"></span> </div><div align="justify"><span style="font-size:130%;"></span> </div><div align="justify"><span style="font-size:130%;"></span> </div><div align="justify"><span style="font-size:130%;"></span> </div><div align="justify"><span style="font-size:130%;"></span> </div><div align="justify"><span style="font-size:130%;">Vår fantastiske kock har varit i farten igen!</span> Den här gången blev det en underbart god potatisgratäng! Han är verkligen duktig vår Christopher (om man får säga så om sina egna barn, men lite skryt skadar väl inte). Han trivs så bra i köket och klarade av det mesta själv, bara lite handledning emellanåt. Enligt Christopher finns det nog inget som är godare än POTATIS! </div><div style="TEXT-ALIGN: left; CLEAR: both"><a href="http://picasa.google.com/blogger/" target="ext"></a></div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-77543683793635158512009-11-06T12:58:00.008+01:002009-11-06T13:31:23.816+01:00ICA-JERRY i TV4 nyhetsmorgon<div align="justify">Jag blir så glad när jag tänker på Mats Melin eller ICA-Jerry som säkert de flesta känner till vid det här laget. Såg honom i TV4 nyhetsmorgon idag. Han är en så fin kille. Vad härligt att han får syssla med det han gillar! Och vad bra att ICA sätter strålkastarna på en grupp människor som annars så lätt glöms bort och skuffas undan. Det är på tiden tiden att det kommer fram att man faktiskt kan njuta av livet även om man har ett funktionshinder. Bara de får chansen!</div><br /><p align="center"></p>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-11034837653545999522009-11-03T19:40:00.004+01:002009-11-03T20:05:41.193+01:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8S0E_so4gy7pr7sEXOS_WtJlEOzP211d7Qo2MK_Qx1oRIkpSk1XFFx2RlNAREysF9QWz4sT_Av1mlQvQR4-RcDDCjIT7x2gQY1hHNHEF4MufQ18HD7_ruJrojH5M53U9sevwbMWB9ZRA0/s1600-h/2+Andpromenad.jpg"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; DISPLAY: block; HEIGHT: 267px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5399955219838366258" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8S0E_so4gy7pr7sEXOS_WtJlEOzP211d7Qo2MK_Qx1oRIkpSk1XFFx2RlNAREysF9QWz4sT_Av1mlQvQR4-RcDDCjIT7x2gQY1hHNHEF4MufQ18HD7_ruJrojH5M53U9sevwbMWB9ZRA0/s400/2+Andpromenad.jpg" /></a><br /><div align="justify">Igår åkte Christopher till kortis. Han är så glad och nöjd varje gång han ska åka dit. Det är skönt att veta att han trivs där, det gör att jag kan slappna av utan att ens behöva känna dåligt samvete. Jag brottas just nu med tankar som handlar om nästa steg. Ett jättesteg, när det är dax för honom att flytta hemifrån. Kommer det att gå lika bra? Det har gått så smärtfritt med kortis. Jag hoppas det. Men man måste på något sätt vänja sig i tanken, att han börjar bli stor nu. Men ibland känns det som hela hjärtat bara skriker NEJ i kroppen på en, å andra sidan kommer nog hela familjen må bra av att hinna återhämta sig och ha mer tid för de andra barnen. Det är ju trots allt inte alltid så lätt att vara syskon eller föräldrar till ett barn/en ungdom med ett handikapp/utvecklingsstörning. Men jag ser fram emot att få hälsa på Christopher i hans egen lägenhet, vi kommer säkert kunna umgås på ett helt annat sätt då. Vi kanske slår en signal på telefonen, säger att vi kommer förbi på en fika, spelar lite UNO och myser lite. Det blir säkert bra! </div><br /><div align="center"></div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-52910640673982859232009-06-02T12:41:00.003+02:002009-06-02T13:07:42.715+02:00<div align="center"><span style="font-family:Verdana;"></span><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzM_7IUXy-FpDtaCFAwxXBSiF3WeeDk8VBxhkkUt4-eZkdrUfjJMdnvUVLybIAtB8dBw2AX2G5fJZ6ahNup9439RireSGBhmj5_3PPdD1D7lcnqw3BWT7ucH1hkRBdV4lqa20y0bgK31WM/s1600-h/IMG_0736.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5342682119870493938" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzM_7IUXy-FpDtaCFAwxXBSiF3WeeDk8VBxhkkUt4-eZkdrUfjJMdnvUVLybIAtB8dBw2AX2G5fJZ6ahNup9439RireSGBhmj5_3PPdD1D7lcnqw3BWT7ucH1hkRBdV4lqa20y0bgK31WM/s400/IMG_0736.JPG" border="0" /></a> !<br /><div align="center"><span style="font-family:verdana;">Äntligen är det Love Party igen!</span></div><div align="center"><span style="font-family:Verdana;">Det här har Christopher väntat på i ett år!</span></div><div align="center">!</div><div align="justify"><span style="font-family:Verdana;">Hans ungdomsfritids håller en konsert en gång om året! De sjunger och övar, fixar kläder och rekvisita under vårterminen och personalen är helt underbar när de jobbar med våra underbara stjärnor! </span></div><div align="center"><span style="font-family:Verdana;">!</span></div><div align="center"><span style="font-family:Verdana;">Om ni kan så rekommenderar jag varmt att ni gör ett besök på <strong>Fyrishov i Uppsala i morgon, kl 13 eller 19!</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Verdana;">!</span></div><div align="justify"><span style="font-family:Verdana;"></span> </div><span style="font-size:130%;">Det är absolut värt ett besök!</span></div><div align="center"><span style="font-size:130%;">Välkomna!<br /></span><div align="center"><span style="font-family:Verdana;"></span></div><br /><div align="center"></div></div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-14320632838295801372009-03-27T23:32:00.004+01:002009-03-27T23:51:32.186+01:00Fina mackor!<div align="center"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9iOYc6lC4GN6MIYjgFq0cafc77li4VesHN2CWbrU1KbkHb_sulEXqSC1y17j146KcDsjEHzTwXzlX2pnSvEfmuoaxDT28_r6Dq-uMWY9RTwD7wjaUb_3bBgbYq9dKP97RQvYws0gSFfnL/s1600-h/IMG_9747.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5318001380846141618" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9iOYc6lC4GN6MIYjgFq0cafc77li4VesHN2CWbrU1KbkHb_sulEXqSC1y17j146KcDsjEHzTwXzlX2pnSvEfmuoaxDT28_r6Dq-uMWY9RTwD7wjaUb_3bBgbYq9dKP97RQvYws0gSFfnL/s320/IMG_9747.JPG" border="0" /></a><br /><br /><div align="center">Visst blev det varma mackor!</div><br /><div align="center">Mmm goda blev de också, skinka och annanas och tonfisk mackor.</div><br /><div align="center">Nybryggt te, saft och apelsinjuice.</div><br /><div align="center">Christopher och lillebror Lukas fixade fredagsmyset med bravur.</div><br /><div align="center">Stolt som en tupp bär han in plåten med de varma smörgåsarna till vardagsrummet.</div><br /><div align="center">Det var inte sista gången, våra pojkar älskar att jobba i köket.</div><br /><div align="center">Tur för mig säger jag bara! </div><br /><div align="center"></div><br /><div align="center"></div><br /></div><div align="center"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5318002784484655378" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgI70Z8XHkuhc9J85nHrbebEEtV5LWYU_dE6TTheU07BG_c7WUUgk4dJfaocc2Z7hv0heYay19PFuARXNDyDet3OdotGHu__VAjNlbSO3s0sUCLH9oBKkCimjjyUs51ZbJmQGj-LbQ6OD6_/s320/IMG_9748.JPG" border="0" /></div><div align="center"> </div><div align="center"> </div><div align="center">(Skulpturen i fönstret har Christopher gjort i skolan, visst är den fin!)<br /><div align="center"></div></div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-42641750641934228862009-03-26T19:22:00.002+01:002009-03-26T19:31:49.312+01:00<div align="center"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9tcFb7E4l65Ps7iF6gRviS9TXmzIXylrmpSxYM-nsrB25J1UXQFkcslAh2cxoxW1J4mkgjDz-7M2Ooy_dBhvzgacdOysryl6BlOqIwAUyrE_blgorAJVSBVto3J5kNjEsadRb46yZCpJN/s1600-h/IMG_9687.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5317563906561058770" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 300px; CURSOR: hand; HEIGHT: 400px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9tcFb7E4l65Ps7iF6gRviS9TXmzIXylrmpSxYM-nsrB25J1UXQFkcslAh2cxoxW1J4mkgjDz-7M2Ooy_dBhvzgacdOysryl6BlOqIwAUyrE_blgorAJVSBVto3J5kNjEsadRb46yZCpJN/s400/IMG_9687.JPG" border="0" /></a> Hej på dej lilla kanin!</div><div align="center">Christopher är ute och hälsar på hos kaninerna. </div><div align="center">Han tycker att de är gulliga och vill gärna ta kort på dem. </div><div align="center">Men han vill inte hålla i dem, det är lite läskigt.</div><div align="center">Nu är Christopher och spelar innebandy. </div><div align="center">Han åkte taxi dit och pappa kommer och plockar upp honom när det är slut. </div><div align="center">I morgon kväll vill han bjuda familjen på varmamackor, </div><div align="center">men säg inget till någon för det ska bli en överraskning!</div><div align="center">Han ska göra det själv säger han, vi får väl se hur det går.</div><div align="center">Men det går säkert alldeles utmärkt!</div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-81392134563891293042009-03-21T10:14:00.003+01:002009-03-21T10:20:34.119+01:00Tack Erik!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhXyPGNCJtzFKqmV_1PADNv6lOKXheHF9b0Gz67yWTZInZ7BP2-1HUGUnJ0wQlRNvf_FkEAhd2f9bK6DbvSqJq64-PADdDxWylYAar2qfgK-8fu76Vki32CGA_PkNit1JN0M6sKWUJjm87/s1600-h/Bl%C3%A5sippa.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 133px; height: 200px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhXyPGNCJtzFKqmV_1PADNv6lOKXheHF9b0Gz67yWTZInZ7BP2-1HUGUnJ0wQlRNvf_FkEAhd2f9bK6DbvSqJq64-PADdDxWylYAar2qfgK-8fu76Vki32CGA_PkNit1JN0M6sKWUJjm87/s200/Bl%C3%A5sippa.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5315568222279440354" border="0" /></a><br /><div style="text-align: center;">Tack för din kommentar Erik!<br />Den värmde och berörde.<br />Vad kul att höra att det har gått bra för dig!<br /><br /><br /></div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-22651619241258965622009-03-09T18:58:00.003+01:002009-03-09T19:05:21.644+01:00Kaninbebisarna-6 dygn gamla<div align="center"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPyft6c183aq0NoST-1ya7hgi_sgomqB57GxwajJK9APwEYjFM4w7IBrjpYKiEZn3bHb9QYtpLghPvWcYl5crizhxiaLWT74mOCqCjxbBqxcaOQOOEJe-8i3bowuCE58PkkwW9AE8fFO9B/s1600-h/IMG_8915.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5311249100864276482" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPyft6c183aq0NoST-1ya7hgi_sgomqB57GxwajJK9APwEYjFM4w7IBrjpYKiEZn3bHb9QYtpLghPvWcYl5crizhxiaLWT74mOCqCjxbBqxcaOQOOEJe-8i3bowuCE58PkkwW9AE8fFO9B/s400/IMG_8915.JPG" border="0" /></a> Visst är man söt!</div><br /><div align="center">Idag provade vi att hålla i dem för första gången,</div><div align="center">så mjuka och goa de var!<br />I morgon fyller de 1 vecka.</div><br /><div align="center"></div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-9212379401303441792009-03-08T14:51:00.002+01:002009-03-08T15:05:57.688+01:00StödteckenJag satt och pratade med vår äldsta dotter Emilia om Christopher och hans tal och hon tyckte att det borde finnas mer hjälp att få, så att han kan uttrycka sig mer. Först sökte vi på olika apparater och program på nätet, men vi hittade inget som vi tyckte passade. Då kom jag in på en bra sida där det fanns en ordbok med olika stödtecken. Känner att både vi och Christopher skulle må bra av att han hade ett rikare ordförråd. Han använder mest stödtecken, hans tal är inget vidare men släktingar som inte träffar honom så ofta säger att han talar bättre nu än sist vi sågs. Och det är ju uppmuntrande.<br /><br />Här nedan är länken till ordboken:<br /><br /><a href="http://se.spreadthesign.com/">http://se.spreadthesign.com/</a>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-60192050665324024202009-03-07T21:54:00.003+01:002009-03-07T21:57:58.876+01:004 dygn gamla<div><div align="center">Måste bara få visa hur stora våra små kaninbebisar blivit!</div><br /><div align="center">Nu börjar de bli lite gulligare.</div><br /><br /><div align="center"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5D3IFQmv3GRSbjSDq9m7Et_bzTH7WAvaBKQQGZUdZ8gxgBlnlj32bR4pqsl2yqX9WuKcdWBPjBQZ9jN1ne9oi4w9xTVIAgIMGZSrKDbZ_U1o9NJDMu0CtQXNyimCcRGjusWAIGUVllN2j/s1600-h/IMG_8813.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5310552592690567698" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 240px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5D3IFQmv3GRSbjSDq9m7Et_bzTH7WAvaBKQQGZUdZ8gxgBlnlj32bR4pqsl2yqX9WuKcdWBPjBQZ9jN1ne9oi4w9xTVIAgIMGZSrKDbZ_U1o9NJDMu0CtQXNyimCcRGjusWAIGUVllN2j/s320/IMG_8813.JPG" border="0" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg47a-uDBtpJUBdmVPCnu4lPua6zmiVnhRIjOhJm2cXhDY1-fkXSE-uLyPje2hcb-xCKoKHZLUyrfkdteTx6_PS0BFp9q3ii_tn9HFzHPa3AbUFp8dxKVD0KpzoLQp2eQkQweVmdEA8pqCx/s1600-h/IMG_8814.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5310552744380005458" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg47a-uDBtpJUBdmVPCnu4lPua6zmiVnhRIjOhJm2cXhDY1-fkXSE-uLyPje2hcb-xCKoKHZLUyrfkdteTx6_PS0BFp9q3ii_tn9HFzHPa3AbUFp8dxKVD0KpzoLQp2eQkQweVmdEA8pqCx/s320/IMG_8814.JPG" border="0" /></a></div></div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-73787531653828710872009-03-06T08:06:00.003+01:002009-03-06T08:49:05.141+01:00Två böcker om Downs syndrom<div align="justify"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcqFGdkZp5ImuHlmxKRhn1OOYbq3B5flqdRk6U4SsowFnsyUAf6CWSXzytxjorp1912bPSk8SPB4knOBfg3Um_TL8J_2BuALieU1fUG6jc7vA5JJmzWXKmjzoecb63R6LSLdaZSAJHOhUm/s1600-h/IMG_8796.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5309967832160498786" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcqFGdkZp5ImuHlmxKRhn1OOYbq3B5flqdRk6U4SsowFnsyUAf6CWSXzytxjorp1912bPSk8SPB4knOBfg3Um_TL8J_2BuALieU1fUG6jc7vA5JJmzWXKmjzoecb63R6LSLdaZSAJHOhUm/s200/IMG_8796.JPG" border="0" /></a> Tror jag aldrig läst en bok om DS förut, möjligtvis en, men den här veckan har jag gjort det. I lördags lånade jag två "DS böcker" på biblioteket. "Det barn vi fick" av Åsa Bryhagen. Efter flera års barnlöshet och längtan efter ett barn föds äntligen deras son. Han var inte precis det barn de hade förväntat sig. En mycket bra bok som berör och ger förståelse för hur det kan vara när man får ett handikappat barn. Vi får följa Åsa genom både sorg och glädje.</div><div align="justify"> </div><div align="justify"> </div><div align="justify">Den andra boken heter "Barn med Downs syndrom <span style="font-size:78%;">i familjeperspektiv" </span><span style="font-size:100%;">av Evy Kollberg. Boken är en delstudie i ett större forskningsprojekt om handikappade barn. I projektet ingår 465 familjer i Norden som har ett barn med DS. Ett syftet med projektet var att jämföra dessa familjer med familjer med enbart friska barn. Också en intressant bok men på ett annat sätt. Jag förstod att jag inte var ensam om att må som jag gör, (gick in i väggen för några år sedan). Jag insåg också att det hade varit bra om vi fått eller valt att få mer avlastning från början, inte från det att man redan var helt slut. Intressant bok med en hel del diagram och tabeller.<br /></div></span>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-61981039457278244302009-03-05T07:37:00.008+01:002009-03-05T19:40:39.284+01:00Vart tog mitt lilla barn vägen? Någon som sett honom?Nu är alla barnen iväg skickade till sina skolor. Jag tar en liten rast från diskbänken... mycket roligare att få berätta om gårdagens besök på kortis.<br /><br />När vi kom dit var det alldeles lugnt, vi var först på plats jo personalen var där förstås men inga barn och ingen LSS-handläggare. Vi gick in och pratade med personalen och snart hördes den välbekanta och glada rösten ute i hallen.<br /><br />Vi satte oss i vardagsrummet, jag, Lloyd, LSS-handläggaren och tre personal från kortis. Vi blev bjudna på kaffe, te, saft och en god mjuk kaka och började prata.<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4zCuRqAagrGvANI0VwcUF_eZ7kBXJunl2Bzj8pzWLVQFEl36SaHf6_UjCcHw0drNnQxcnhMlFrfNqtxzf-PAnTIT1GUnbN37FiMD7bcpUsIzAAhk6yssO3QOjzqOPls8nDXs4LTMKjY1g/s1600-h/IMG_8723.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5309601577533553074" style="margin: 0px 10px 10px 0px; float: left; width: 400px; height: 300px;" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4zCuRqAagrGvANI0VwcUF_eZ7kBXJunl2Bzj8pzWLVQFEl36SaHf6_UjCcHw0drNnQxcnhMlFrfNqtxzf-PAnTIT1GUnbN37FiMD7bcpUsIzAAhk6yssO3QOjzqOPls8nDXs4LTMKjY1g/s400/IMG_8723.JPG" border="0" /></a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />God man skapet... det är väl dax att fundera på det.<br />-Vad gör en God man, är det bara ekonomin den sköter? (Vet inte ens hur ordet ser ut...)<br />-Nej, en God man ser till att personen har det bra och trivs, hjälper till på olika vis, men sköter även ekonomin.<br />Man kan vänta med God man till ungdomen flyttar hemifrån och då skriver han på en fullmakt så att vi får sköta hans ekonomi.<br /><br />LSS-h. berättade att i åk3 på gymnasiet (alltså nästa år) kommer Christopher och vi få kontakt med skolans Syo-konsulent, en mycket rar och pigg tjej. Hon vill veta vad Christopher har för intressen mm. Hon tar med ungdomarna till olika arbetsplatser som kommunen har för dessa ungdomar. De får prova på olika ställen och se vad de tycker om det. Jag funderade på vad som händer om han börjar jobba på ett ställe och tycker det är kul men sedan tröttnar, vad händer då?<br /><br />-Det är precis som för dig och mig, vi kan byta jobb och detsamma gäller Christopher. Det är mycket viktigt att han trivs med det han gör.<br />Skönt, det låter ju bra.<br /><br />-Har ni kontakt med försäkringskassan?<br />-???, om vad då?<br />-Ni ska så fort som möjligt ansöka om aktivitetsersättning.<br />Det är visst en ersättning typ lön de får fom 19 år. Det hade vi ingen aning om, bäst att ringa under dagen.<br /><br />När vi ändå var inne på dessa "jag-är-stor" ämnen kunde jag inte låta bli att fråga om boendet.<br />Var, när och hur? Vi vet ju inget.<br />Jo, i god tid ett halv år till ett år innan det är dax för Christopher att flytta ska ni anmäla det till, ja vad var det nu, någonstans. Ni blir sedan erbjudna en lägenhet, får titta på den och se om den är bra, är den det tackar ni ja annars tackar ni nej och väntar på ett nytt erbjudande. För Christophers del blir det nog ett gruppboende, han behöver hjälp med lite av varje och skulle nog inte trivas helt ensam i en stor lägenhet. Men han får en egen lägenhet på gruppboendet där han får vänner att umgås med och all den hjälp han kan tänkas behöva. Personalen hjälper honom med tand- och läkarbesök, handla och allt vad det nu kan vara. När vi kommer på besök kan vi om vi vill laga mat och sova över hos honom. Jag tyckte det lät riktigt mysigt. Jag trodde nog att han skulle få ett rum, typ som på kortis. Men en egen lägenhet som vi inreder tillsammans med Christopher låter ju mysigt.<br /><br />Vi pratade även om ledsagare och kontakt person, något han haft sporadiskt. Ska nog söka en kontakt person, han blir som en kompis som gör roliga grejer med Christopher. Funderade på min moster och nämnde det. Men LSS-h föreslog en kille eller tjej några år äldre än Christopher , någon att se upp till och ha som förebild. En kompis helt enkelt. Med min moster skulle det kännas som han var ute med mamma, antagligen inte lika roligt (ursäkta kära moster).<br /><br />Oj, det här blir långt. Vi pratade även om annat t ex hur han trivdes och fungerade på kortis och mycket mer. Men det tar vi inte här. Allt var i alla fall bara bra!Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-42369595248764941032009-03-04T14:18:00.004+01:002009-03-04T14:35:53.829+01:00Att bli storOm 40 minuter ska vi vara på ett samtal min man och jag. Vi ska träffa vår supergulliga LSS-handläggare. Vi ska mötas på Christophers kortishem, för hon vill se hur han har det där.<br /><br />Jag vet inte riktigt vad vi ska prata om, men jag tror att det rör sig om framtiden. Godman och sånt. Han börjar ju bli så stor nu. Tänk, vad lite man vet, vad händer inom de närmsta åren? Kommer han att trivas när han flyttar hemifrån? Och vart "tänker" han flytta?<br /><br />Det blir nog bra att få lite information men det känns nästan lite läskigt att bara höra, det där osäkra, ovissheten smyger sig på. Jag har inte velat tänka så långt förrut utan mer tagit dagen som den är, leva i nuet. Men det blir nog bra, jag tror det blir bra men tankarna snurrar runt där uppe. Inga direkt konkreta tankar utan mest som små gråa moln som stör.<br /><br />Jag får se, kan hända jag skriver om besöket eller inte. Hej så länge!Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-92069947976663044092009-03-03T19:04:00.006+01:002009-03-03T19:20:22.466+01:00Tillökning i familjen<p align="center"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtru6UjSNxP2E61ZwpkaYclyCeNuY5WF99DqQqxDOkvB-KRaKYmp9PrwMkG763HIwqvJVRnvss0F-Ljga3YbvSTUunytLfLpSw0VcVpwpLunk9W4yQvSYFORpB0Q4blIiGt3vw9n3sKzmR/s1600-h/kanina+bebisar3+mars.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5309024401609925730" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 305px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtru6UjSNxP2E61ZwpkaYclyCeNuY5WF99DqQqxDOkvB-KRaKYmp9PrwMkG763HIwqvJVRnvss0F-Ljga3YbvSTUunytLfLpSw0VcVpwpLunk9W4yQvSYFORpB0Q4blIiGt3vw9n3sKzmR/s400/kanina+bebisar3+mars.JPG" border="0" /></a></p><p><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /> </p><p> </p><p>Idag kom de!<br /><br />Vi har väntat i 31 dagar och inte vetat om det skulle bli några ungar. Vi har misstänkt det för <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_0">Lollipop</span> förändrades till sättet och började <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_1">ploga</span> omkring med hö och halm, men det syntes ingenting på hennes mage.<br /><br />Men i morse verkade det var något på gång, på eftermiddagen kikade vi in i bo lådan och där låg de. Alldeles nakna och ynkliga. Jag tror det är fem stycken, tre rosa och två svarta.<br /><br />Vill ni läsa mer om dem, följ länken ovan (rubriken) till min "<span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_2">kaninblogg</span>". Det här var något nytt för oss och mycket spännande.<br /><br />Är det någon som är intresserad av en liten söt dunboll om sisådär åtta veckor är det bara att höra av sig så kanske vi kan ordna det! </p>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-2628717974935795342009-02-28T11:04:00.004+01:002009-02-28T11:57:04.149+01:00Glöm mig inte !<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiV-Uu3Zo6kAp2a9XhvCkL6BJKCPYa2DxO_09XtgBo8aG02FXsFlXif5piHNPxUFJ-0-uIK7zkVRLsAr-pGr0norsMoX-caFyhJZjoLcLuHO1oUGy7r5KgFKHT1yFAm6OLmn7J3pxZaAIy4/s1600-h/DSC00467.JPG"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5307793807448673330" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiV-Uu3Zo6kAp2a9XhvCkL6BJKCPYa2DxO_09XtgBo8aG02FXsFlXif5piHNPxUFJ-0-uIK7zkVRLsAr-pGr0norsMoX-caFyhJZjoLcLuHO1oUGy7r5KgFKHT1yFAm6OLmn7J3pxZaAIy4/s320/DSC00467.JPG" border="0" /></a><br /><div></div><br /><div>I Torsdags var vi, Emma, Lukas och jag på vår första syskon-träff. Det är habiliteringen som ordnar träffar för barn som har handikappade syskon. Vi har aldrig gått på något sådant förut men det gav mersmak. Barnen var så nöjda och glada när vi for hem efter den första träffen.</div><div> </div><div>Först fick de presentera sig för de andra barnen, 14 stycken tror jag det var, mellan 7-13 år. De fick tala om vad de hette och tyckte om att göra. En rundvandring gjordes i habiliteringens lokaler med möjlighet att prova på allt det där som det handikappade syskonet annars får göra, bl a det populära bollhavet. De fick fika och leka och tycktes ha väldigt kul.</div><br /><div></div><br /><div>Ett ha ett syskon med ett handikapp kan inte alltid vara så lätt. Man får ofta stå tillbaka för det handikappade syskonet och kommer lite i skym undan när det handikappade barnets behov tränger på. Jag vet inte hur det är själv, men mina barn som växer upp vet inte om något annat liv. Man kan inte välja sina syskon, de finns bara där. Som förälder har man en otroligt viktig uppgift att vaka över alla sina barn, friska som sjuka, och det är ingen lätt uppgift, tro mig, det är så lätt att uppmärksamheten dras till den som "skriker högst". </div><br /><div></div><br /><div>Att träffa andra barn som lever i liknande förhållanden är säkert väldigt givande, det är inte bara jag som har ett annorlunda syskon, de finns de som har det svårare än jag. Personalen tog hand om barnen på ett mycket fint sätt. Vi föräldrar var inte med barnen men en ur personalen berättade för oss hur de hade planerat träffarna och deras målsättningar. Den första punkten var lite "lustig"det var "att inte göra barnet till ett duktigt syskon". Det kan annars vara en uppgift som de lätt tar på sig själva och som leder till att de känner för mycket ansvar. Det friska barnet var där för sin egen skull, första gången nämndes inte ens det handikappade syskonet. Som förälder tyckte jag själv att det var roligt och givande att träffa andra föräldrar att samtala med. </div><br /><div></div><br /><div>Barnen funderar redan på vad som händer när de här gångerna är slut, </div><div>-Kan man inte få gå fler gånger?</div><div>Det var både för kort tid (två timmar) och för få gånger tyckte de...</div><div>Det var ett bra betyg tycker jag. </div><div> </div><div>Så kom ihåg syskonen, uppmuntra dem och ge dem mer plats, det säger jag inte minst till mig själv!</div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-34517725094287252732009-02-18T16:27:00.000+01:002009-02-18T16:27:53.059+01:00Sportlovs-pyssel<img style="CLEAR: both; FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKPpoURG7l2FGRKPoK2o2s_sJb51fwE_Tnfgun98EWXwPGTtYjMMb-U7U2vHluvGBTIOArhyphenhyphen357lGvBoojkuYPlB0nSEm8kRVEkmBi83Fg6sCgBCTxXzG1L1RoTHoOXywNzMEkua13UGsj/s320/IMG_8524.JPG" border="0" /><br />Vad gör man när barnen har sportlov och man själv är sjuk???<br />-Vi gör ju ingenting mamma!<br />Jag var vaken hela natten, kunde bara inte somna.<br />Man tänker så bra på natten när alla ligger och sussar i sina sängar.<br /><br />Jag tänkte på min gamla mormor, farmor och farfar, undrar vad de gör hela dagarna, kanske de känner sig ensamma.<br /><br />Klippa klistra och rita, hm... Vi gör lite trevliga kort och skickar till dem. Hoppas de känner sig älskade. Det var riktigt trevligt, det blev lite fler kort än jag hade planerat, hoppas alla blir glada.<br /><br />Nu ser det ut som hej kom och hjälp mig på köksbordet, men det var det värt.<div style='clear:both; text-align:RIGHT'><a href='http://picasa.google.com/blogger/' target='ext'><img src='http://photos1.blogger.com/pbp.gif' alt='Posted by Picasa' style='border: 0px none ; padding: 0px; background: transparent none repeat scroll 0% 50%; -moz-background-clip: initial; -moz-background-origin: initial; -moz-background-inline-policy: initial;' align='middle' border='0' /></a></div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-29550483630157364302009-02-17T15:10:00.005+01:002009-02-17T15:30:40.187+01:00Rusch-morgon!Idag försov jag mig! Jag har legat rejält förkyld i några dagar och verkligen känt mig krasslig, jag var så trött och råkade stänga av klockan fel. Den ringde inte igen som den brukar... och jag sov så skönt.<br />Christopher stack in huvudet i sovrummet och viskade<br />-Mamma.<br />Jag vaknade till och såg att han redan hade klätt sig.<br />-Bra Christopher att du har klätt dig, du kan väl börja ta fram frukosten, mamma kommer snart. Jag hade god lust att somna om men fick en känsla av att klockan var rätt mycket. I köket såg jag att klockan redan var halv åtta! Han brukar gå ut fem i halv. Blodet rusade upp i huvudet och jag tittade ut genom köksfönstret. Taxin stod förståss redan här!<br />-Christopher, gå och borsta tänderna, jag gör ordning några mackor!<br />Han traskade iväg till toaletten och jag snurrade runt i kylskåpet efter smör och pålägg. Ner med grejerna i en plastpåse och fort på med skor och jacka. Vi hann, taxichauffören ringde när Christopher var på väg ner för trappan. Jag hann aldrig svara för han la på när han såg Christopher komma. Hu, vilken rusch, jag tror vi klarade det på fem-sex minuter, från sovande! Jag vet inte vad det var som fick Christopher upp ur sängen och färdigklädd, bra var det i alla fall! Jag hoppas att han fick i sig frukosten...Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-12053848735718203622009-02-16T09:23:00.006+01:002009-02-16T09:43:14.531+01:00<div align="center"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOb9CHyt2r80gUVQxmMPfRPq6-SKOiprP2UmT3hK4NHWGj5fNl9b_BGN9DOBb1ZXq66szHSwiFitM0Iu74d04jHE4JLGKYHSv3yhRfpXcHAMMHrt-vOejpOeHSib-8eoE_7NkxSErDzFxX/s1600-h/1231085352.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5303308302173720114" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 108px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOb9CHyt2r80gUVQxmMPfRPq6-SKOiprP2UmT3hK4NHWGj5fNl9b_BGN9DOBb1ZXq66szHSwiFitM0Iu74d04jHE4JLGKYHSv3yhRfpXcHAMMHrt-vOejpOeHSib-8eoE_7NkxSErDzFxX/s400/1231085352.jpg" border="0" /></a> <div align="center"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPsvWqINFZONxnQRzfcSlHDlInFYubnPSCv2M1_toksvb-8ILJNT5m_k5o72_iMH36qaChwhv-pJba-6tZe0M6Vt7Q8HzQB2dvhwT904xZtTZ9AnVKPNbw09MLLvVBQk3RIKV2cp7jQuEX/s1600-h/1231085352.jpg"></a><span style="font-size:130%;"></span><span style="font-size:100%;">Besök gärna den här fina bloggen!</span></div><div align="center"><span style="font-size:100%;">.</span></div><div align="left"><span style="font-size:100%;"></span></div><div align="left">Linda berättar om livet tillsammans med sin son som har Downs syndrom och hans systrar. En inspirerande blogg med många bra tips och idéer som man kan ta till sig.<br /><br /><a href="http://21.appelklyftig.com/#home">http://21.appelklyftig.com/#home</a></div></div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-79772069915684164842009-02-14T23:52:00.006+01:002009-02-15T00:03:00.527+01:00<span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:180%;"></span><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVyJHhpEZPA8-bkLFTyMxKU4JGZ1FCXsYbohc4O7ML33iK-vRwk91GouRQVTfWAT7nHiaATxChBUxAYaKz2C572Bedqxdqhj7fXJbzopecU3tcyaEunWJP4sZf3xWpuBx_jRpS0SFoETi1/s1600-h/jag+%C3%A4lskar+dig+ciselerad+avfas.jpg"></a><div align="center"><br /><br /></div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPoFmHH1oJ3T81OZp0diImyNRc7SRTTx3eJQTA_OJvDGwG4Yn1qfqwVsZQquSslWamB9RzUSUIy42jamvzk-ums8ZqtYuxJzDBhqdbyvlWWg-P1e473CCpXO29sblGtEnBpxFGA2cmMvdI/s1600-h/Hj%C3%A4rta.png"></a><div align="center"><br /></div><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5302791660791878386" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaZqviRu6IyIxxv9XMfjk2vYqmQqIAAhrwo9JgaCdl1NRLtxWB22NaAyxqGXQFEbcYh6Y9iyRqL84chkp5TO1Hq7_6AUKpL0tsPHX7D1hR3q04y2QuDlxSlgP-wpxH80zJd95tHa-NCcGC/s200/PICT0032.JPG" border="0" /><br /><br /><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:180%;">Trevlig alla hjärtans dag!</span></div><br /><br /><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:180%;"></span></div><p align="center"><br />(Det var i sista sekunden!)<br /></p><div align="center">Kl är 23:59</div><div align="center"> </div><div align="center"> </div><div align="center"> </div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-34589570943996337532009-02-14T22:36:00.006+01:002009-02-14T23:47:30.224+01:00Fredagens besök hos "tant" Fritidspedagog<div align="left">Så var det dax för den Individuella Habiliteringsplanen igen. Vi har en så trevlig "tant" som Christophers pappa säger, om fritidspedagogen vi ska träffa. Pinsamt tycks Christopher tycka, pinsamma föräldrar man har, precis som vilken annan tonåring som helst. Hon tar oss med till ett näst intill tomt rum förutom fyra blågröna fåtöljer och ett runt bord. Med oss följer en annan "tant" som ska få vara med för att se hur ett möte går till inför egna kommande möten. </div><div align="left"><br />Vi slår oss ner, Christopher hasar ner i stolen och halvligger. Fritidspedagog K frågar honom hur han mår. Han kollar på pappa och tycker att han ska svara. Han blir smått generad, men när K frågar om han trivs i skolan förstår han att han inte kommer undan för det vet ju bara han. Det är bra i skolan. På fritiden då, vad gör du på fritiden? Han skiner som en sol, han berättar ingående om innebandyträningarna, ungdomsfritids och kortids. Det blir tummen upp för alltihopa. Fritids får till och med två tummar upp. All blygsel är som bortblåst och Christopher känner sig nog som stundens huvudperson, vilket han också är och borde vara. Han berättar med sina egna ljud och tecken. Vi förstår inte alltid och ibland är det snabba kast, men Christopher är tålmodig och tar det en gång till. </div><div align="left"><br />Vi har det riktigt trevligt tillsammans och vi inser att det har gått bra för Christopher. Han trivs med livet och de sammanhang han lever i. Jag känner mig glad när jag tänker på mötet vi hade. Christopher blev så fint bemött, med respekt förden han är. Hans tankar och känslor lyssnade Fritidspedagog K på med stort intresse. </div><div align="left"><br />Vi talade även lite om framtiden, i alla fall om att man funderar på vad som kommer att hända. Snart är han vuxen och han kanske ska flytta hemifrån. Det där är verkligen något nytt och främmande, har han verkligen snart blivit så stor, våran "lilla gubbe". Det är med blandade känslor man tänker på framtiden. Vi blev erbjudna att höra av oss om vi ville träffa kuratorn på Habiliteringen för att prata om framtiden. </div><div align="left"><br />Vi anmälde också de två yngre syskonen till en syskongrupp. Vi visste inte vad de skulle tycka men när vi berättade om "kursen" blev båda väldigt nöjda. Att träffa andra som också har ett handikappat syskon kan nog vara bra. Att få se att det finns andra barn i samma situation som de, att de inte är ensamma om att ha en lite "annorlunda" familj. Det är många funderingar som snurrar runt i huvudet på 10-12 åringar, vem är jag, varför är jag så som jag är och varför har vår familj ett handikappat barn osv. </div><div align="left"><br />Ja det var ungefär så vår senaste träff på habiliteringen såg ut.<br />Vi traskar glatt vidare.</div>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4196046220627909610.post-85059515249228054832009-02-11T12:02:00.004+01:002009-02-11T12:58:15.354+01:00MänniskovärdeLäste "Gäst kommentaren" i tidningen Världen idag nu på morgonen. Och det berörde mig.<br /><br />Människan tycks tro att fullkomlig lycka bara kan uppnås om alla svårigheter elimineras Men att kunna vara glad och se att det finns mycket att glädjas åt mitt i en vardag med svårigheter och problem är nog så mycket värt.<br /><br /><br />Det jag läste var skrivet av Eva Johansson. Hon skrev bland annat detta:<br /><blockquote></blockquote><blockquote><p>"Att skapa ett människovänligt samhälle innebär inte att att allt besvärligt<br />och svårt rensas bort. Avsaknaden av smärta och lidande skapar inte en högre lycka. Att leva handlar om att våga konfrontera det svära, att hitta redskap som hjälper oss genom smärta och lidande och när jag inte orkar så vill jag lita på att det finns människor runt omkring mig som ger mig det stöd och den kraft jag behöver".</p></blockquote><p> </p><p>Jag har hört av någon att: </p><blockquote></blockquote><blockquote><p>"Livet är en serie problem som är till för att lösas".</p></blockquote><p>Att låta alla sjuka och gamla ta livet av sig är ingen lösning! Inte heller att abortera bort alla foster med Downs syndrom och andra handikapp. Människan har ett enormt värde i sig själv, inte för att hon kan prestera en massa saker eller för att hon arbetar flitigt för staten!</p><p>Vi måste våga visa våra behov och vara villiga att hjälpa varandra. Då tror jag att vi får uppleva verklig tillfredsställelse och äkta glädje i våra liv!</p><p>Vi måste nog förstå att vi får ut någonting av att prövas och att gå utanför vad vi tror oss förmå. Att sedan ha släktingar och vänner som ställer upp i svåra situationer är mer än guld värd. </p><p>Ett litet ex. Vi har ju fyra fantastiska barn som alla går i skolan, och läxläsningen kan var rätt så krävande med så många skolbarn. De sista veckorna har mina underbara föräldrar åkt 45 minuter enkel resa för att kunna hjälpa oss med läxläsningen! De har precis blivit daglediga båda två och är nog glada att kunna hjälpa både barn och barnbarn. Och jag är så lättad att få hjälp med detta som annars ofta krockar med matlagning och allt vad det nu är, ni som har skolbarn känner säkert till hur det kan vara.</p><p>TACK till mina kära föräldrar och alla goda vänner för att ni finns och ställer upp!</p><p> </p><p> </p><blockquote></blockquote>Mrs Netishttp://www.blogger.com/profile/15520102162745609202noreply@blogger.com0