Jag är glad, mamma gråter.

Jag är glad! Det var Christophers kommentar till mitt prat vid frukost bordet. Vi pratar om att han ska flytta imorgon. Vi har sett fram emot den här dagen ett antal gånger under årens lopp, både Christopher, syskon och vi föräldrar. Men nu är det dax och jag vill bara gråta.

Min första lilla baby, familjens egen "specialare", ska lämna oss, visseligen inte långt bort men ändå han ska inte bo med oss längre. Idag var sista gången jag skickar iväg honom på morgonen till jobbet. Så många jobbiga mornar av tjat och gnäll har passerat och jag sörjer den sista! Jag kan inte visa att jag gråter det skulle förstöra allt och Christopher skulle undra vad som var fel.

Det är väl alltid jobbigt när ens älsklingar ska lämna boet. Jag kände på det i höstas när hans lillasyster flyttade hemifrån. Det var smärtsamt, mycket smärtsamt. Jag är nog en känslig person. Men hon kan ju på ett enklare sätt uttrycka sin vilja och sina känslor än vad Christopher kan.

Men innerst inne tror jag att allt kommer bli bra. Det brukar gå bra för honom, han är positiv, social och mycket anpassningsbar, han gör sig förstådd på sitt ihärdiga "jag-ger-aldrig-upp-sätt". Det blir bra, jag är bara inne i en passerande känslostorm med mycket blandade känslor.

Och det viktigaste är ju att HAN ÄR GLAD!!!

Imorgon blir det fest! :-D

Denna välsignade Handi!

Denna välsignade Handi har inneburit en STOR revolution i våra liv!

Över en natt fick vi från att ha haft en liten gnällspik till tonåring som protesterade mot det mesta som inte var direkt roliga att göra, en vuxen "självgående" karl i huset! Christopher fick för några veckor sedan ett hjälpmedel som heter Handi. Det började med att hans lillebror fick ett liknande hjälpmedel pga ADHD. Den hjälpte honom oerhört mycket. Dessutom hade fröknarna i skolan bett oss om att Christopher skulle få en Handi, flera andra elever i hans skola hade sådana.

Handi är ett tids- och planeringshjälpmedel med en handdator som plattform. För att öka självständighet och delaktighet kan personer med kognitiva funktionshinder behöva stöd för att hantera abstrakta begrepp, skapa struktur och sammanhang. Handi är en handdator i mobiltelefonens storlek, ja en stor en. Men det är klart det finns mindre, som lillebrors.

Kalendern ger en översikt över dagens händelser, larmar med signal och intalat meddelande. Prisräknaren är en visuell kalkylator där man får stöd att betala rätt summa pengar och att få rätt tillbaka. Den har vi inte börjat använda än, men det kommer. Antecknaren kan användas som fickminne med ljud eller skrift.

Tidigare var jag totalt slut efter att ha skickat iväg Christopher till skolan eller fritids! Samtidigt som jag stängde ytterdörren efter att ha skickat iväg honom med taxin hördes allt som oftast en stor suck. Nu efter några veckors användning kan jag, trot eller ej men jag kan faktiskt ligga kvar i sängen och sova! Christopher är såå duktig och han känner sig stor och och självständig! Han vaknar av alarmet, klär sig, gör frukost, äter, ställer in frukosten, borstar tänder ja allt som ska göras och jag behöver inte ens vara närvarande. Förrut var jag tvungen att säga till, påminna, driva på, tjata och ofta bli arg för att han skulle göra detta och hinna i tid till den väntande taxin. Nu klarar han allt detta själv och säger bara hej då när det är dax att gå. Han har egen hemnyckel och är mycket noga med att få använda den. Det är såå roligt att få se denna totala förändring! Och vad mycket kraft jag har kvar på förmiddagen, det finns ju energi kvar till annat när han har gått!

Ville bara berätta det här för dig, dels för att det är så oerhört roligt och dels för att du ska veta att det finns sådana hjälpmedel att få. Jag vet inte om det skulle ha funkat när Christopher var yngre, kanske, men nu är han ju så stor tjugo år och vill verkligen vara stor. Handi har hjälpt honom att kunna vara "stor" och självständig.

Kram på er alla från en glad och mer kraftfylld mamma än någonsin!

Debatt: Otäck jakt på avvikelser | Världen idag

I morse damp dagens tidning ner i brevlådeinkastet med en förfärlig duns. Den kanske försökte få oss att uppmärksamma den. Men, den fick snällt ligga kvar på dörrmattan medan jag försökte få morgonrutinerna att rulla. Christopher är på kortis, Emma och Lukas hade i alla fall kommit ur sina sängar, men Emilia hon var seg. Till slut när klockan tickat på ett bra tag tog hon sig ur sängen, masade sig till badrummet och passerade tidningen. I hallen hörs plötsligt en explosion av uppspelthet och lyckotjut! Det går som en våg av energi genom hela lägenheten och plötsligt är all trötthet som bortblåst! Emilia hade nämligen förbarmat sig över den ensamma tidningen och till sin stora glädje funnit sin egen artikel publicerad på huvuddebatt platsen! Oj så mycket man hinner med när man är full av energi! Läs gärna Emilias artikel här:
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=7182&Itemid=29

Ska man flytta hemifrån får man väl börja förbereda sig. Christopher tog med sig mamma, pappa och äldsta lillasyster på en shopping -runda. Vi styrde bilen mot nya STORA IKEA. Här fanns det verkligen mycket att välja på, Christopher stortrivdes. Det var riktigt roligt. Allt som var rött ville han gärna lägga med i kundvagnen så vi var rätt behjälpliga skulle man kunna säga. Det blev en hel del husgeråd, gillar man att laga mat och baka måste det ju finnas utrustning! Men man blir både trött och hungrig av att handla. Vi avslutade det roliga med en liten "fest" utanför kassorna: Korv med bröd och läsk! Kan det bli bättre? Knappast!

Vår fantastiske kock har varit i farten igen! Den här gången blev det en underbart god potatisgratäng! Han är verkligen duktig vår Christopher (om man får säga så om sina egna barn, men lite skryt skadar väl inte). Han trivs så bra i köket och klarade av det mesta själv, bara lite handledning emellanåt. Enligt Christopher finns det nog inget som är godare än POTATIS!

ICA-JERRY i TV4 nyhetsmorgon

Jag blir så glad när jag tänker på Mats Melin eller ICA-Jerry som säkert de flesta känner till vid det här laget. Såg honom i TV4 nyhetsmorgon idag. Han är en så fin kille. Vad härligt att han får syssla med det han gillar! Och vad bra att ICA sätter strålkastarna på en grupp människor som annars så lätt glöms bort och skuffas undan. Det är på tiden tiden att det kommer fram att man faktiskt kan njuta av livet även om man har ett funktionshinder. Bara de får chansen!

Igår åkte Christopher till kortis. Han är så glad och nöjd varje gång han ska åka dit. Det är skönt att veta att han trivs där, det gör att jag kan slappna av utan att ens behöva känna dåligt samvete. Jag brottas just nu med tankar som handlar om nästa steg. Ett jättesteg, när det är dax för honom att flytta hemifrån. Kommer det att gå lika bra? Det har gått så smärtfritt med kortis. Jag hoppas det. Men man måste på något sätt vänja sig i tanken, att han börjar bli stor nu. Men ibland känns det som hela hjärtat bara skriker NEJ i kroppen på en, å andra sidan kommer nog hela familjen må bra av att hinna återhämta sig och ha mer tid för de andra barnen. Det är ju trots allt inte alltid så lätt att vara syskon eller föräldrar till ett barn/en ungdom med ett handikapp/utvecklingsstörning. Men jag ser fram emot att få hälsa på Christopher i hans egen lägenhet, vi kommer säkert kunna umgås på ett helt annat sätt då. Vi kanske slår en signal på telefonen, säger att vi kommer förbi på en fika, spelar lite UNO och myser lite. Det blir säkert bra!

!

Äntligen är det Love Party igen!

Det här har Christopher väntat på i ett år!

!

Hans ungdomsfritids håller en konsert en gång om året! De sjunger och övar, fixar kläder och rekvisita under vårterminen och personalen är helt underbar när de jobbar med våra underbara stjärnor!

!

Om ni kan så rekommenderar jag varmt att ni gör ett besök på Fyrishov i Uppsala i morgon, kl 13 eller 19!

!

Det är absolut värt ett besök!

Välkomna!