Jag mötte en man...

Jag mötte en man i skogen.

Hans ansikte var såsom hugget i sten.

Något bekymrade honom,

han såg så nedtyngd ut,

som om berg av bekymmer tyngde hans axlar.

Dessutom var han nog väldigt gammal,

för det hade vuxit mossa på hans hjässa.

Hej!

Det var förskräckligt länge sedan!

Sommaren har varit lång och härlig, hoppas det gäller dig också!

Men nu är hösten i antågande och det är skönt att komma in i vardagens rutiner igen.

Förut har jag mest skrivit om Christopher relaterade saker här men nu tror jag att jag delar med mig av vårt familjeliv i stort (och smått), vad det ni kan bli...

Den lilla sötnosen ovan hittade vi på gräsmattan vid vårt sommarhus.

Nu är det kö till datorn och plikten kallar så det är väl dax att sluta för den här gången!