Sommarlovsdans

måndag 24 december 2007

God Jul!


GOD JUL

&

GOTT NYTT ÅR!


Önskar jag er alla!

Var rädda om varandra!

/Jeanette






tisdag 18 december 2007

Stortrivs


Wow eller oj då, jag vet inte vilket jag ska välja! Christopher kom ju hem från sin första kortisvecka igår kväll, han trivdes så bra att han ville åka dit igen direkt! Det är ju på sätt och vis positivt men inte särskilt smickrande för hans längtande familj... Jodå visst var det bra, det känns jätteskönt att han har haft det så bra. Hemma har han inte direkt några kompisar att leka med, förutom syskonen förstås men han tycker de är lite små, han känner sig stor nu. På kortis kan han vara med polarna tills han tröttnar eller det är dax för att sova. Jag kan tänka mig att han njöt. Strax ska vi ut och shoppa, Christopher ska köpa några julklappar.

måndag 17 december 2007

Första kortis-veckan avklarad!

Äntligen ser det ut som vi fått ett "slut" på alla dessa eländiga sjukdomar, jag är så trött på dem, hösten har tyvärr mest handlat om sjuka barn här. Jag får väl skylla på det, för det var länge sedan jag skrev något ser jag!

Vi har haft en lite ovanlig vecka. Christopher har varit borta sedan i måndags morse och han kommer hem i kväll. Han har precis gjort sin livs första vecka på kortis! På måndag morgon åkte han till skolan och efter skolan gick taxin till kortis. Jag undrar vad han har tänkt, hoppas han inte känner sig övergiven...
Det blev en lite kot inskolning på grund av sjukdom men vi trodde det skulle funka ändå. Han var där en kväll tillsammans med Lloyd och mig och förra Lördagen var han på bio tillsammans med ungdomarna och personalen och efter middagen på kortiset och lite lek åkte han hem.

På måndagmorgon åkte han till skolan och efter skolan gåte han taxi till kortiset. Vi åkte dit på kvällen för att lämna hans saker och stannade och pratade medan Christopher packade upp packningen och la sakerna i prydliga högar i garderoben. Sedan åkte vi hem, det kändes lite konstigt att lämna honom där men han var glad, nöjd och förväntansfull.

På tisdag kväll tyckte han att det räckte, han ville åka hem när det var dax att gå och lägga sig. Innan hade de spelat innebandy och haft hur kul som helst men sen kröp hemlängtan fram och han hade ont i halsen och skulle spy... Man tar till sina smartaste knep i svåra situationer. (Även om vi försökt lära våra barn att inte ljuga!) Han somnade till slut och på morgonen var hemlängtan som bortblåst! Jag skulle tro att personalen vet hur de ska handskas med de här situationerna och personalen är så mysig och go´ att det säkert "skrämmer" iväg hemlängtan.

På Onsdagen skulle Lloyd och jag träffa personalen för att fylla i lite papper. När vi kom dit på em. hade Christopher precis kommit från skolan. Vi stod där på dörrmattan när han såg oss, det tog ett tag för honom att fatta att det var vi tror jag , men sedan fick vi en varsin kram. Han gick in på sitt rum och hämtade sin bandyklubba. När vi satt och pratade bakom ett par glasdörrar hade han roligt med de andra där utanför. Jag var lite "rädd" att han skulle ta tillfället i akt och försöka få följa med oss hem när vi skulle gå, men efter de två timmarna vi suttit och pratat gick vi till köket där ungdomarna och personalen satt och åt middag. Christopher ville att vi skulle läsa i kontaktboken, det brukar vara viktigt för honom. Vi läste i den och pratade lite grann i köket. När det var dax att gå tog vi oss en kram och sa hej då. Inga problem alls, han ropade efter oss att vi skulle ringa hem till mormor och morfar och hälsa från honom. Det var allt.

Jag pratade med en ur nattpersonalen i fredags kväll, det var så uppmuntrande, jag blev så glad! Hon sa att det gick jättebra med Christopher, han gick omkring som en liten solstråle. Han lekte med de andra tre ungdomarna och när de ville ta det lugnt på sina rum gick han och pratade med personalen. Att göra sig förstått på ett nytt ställe kan kräva lite tålamod. De känner inte till Christophers historia, hans ofta återkommande samtalsämnen och så, men han är envis och förklarar på flera olika sätt med hjälp av tecken, vissa ord, ljud och charader Och oftast tror jag att de tillslut förstår honom. Hon sa att han var en kramgo´ kille som hade "positiv effekt" på de andra. Det gjorde mig så glad, vad skönt att det verkar fungera bra!

I kväll kommer han hem, han har säkert mycket att berätta. Han älskar att träffa folk så jag tror nog att han trivts bra. Han har ju fått så mycket mer vuxentid, någon som haft tid ock ork att sitta ner och prata med honom, än vad han kan få här hemma. Vi har också haft det bra, lite mindre konflikter och en heldel mindre tjat. De andra syskonen har fått mer av mamma och pappa än de brukar och det har varit positivt. Men nu ser vi fram emot att få träffa vår kramgoa älskling! Tänkte överraska honom med hans favoritmiddag ikväll, potatismos. Vad det blir till har jag inte klurat färdigt på än, vi får väl se.