Sommarlovsdans

fredag 30 mars 2012

Jag är glad, mamma gråter.


Jag är glad! Det var Christophers kommentar till mitt prat vid frukost bordet. Vi pratar om att han ska flytta imorgon. Vi har sett fram emot den här dagen ett antal gånger under årens lopp, både Christopher, syskon och vi föräldrar. Men nu är det dax och jag vill bara gråta.

Min första lilla baby, familjens egen "specialare", ska lämna oss, visseligen inte långt bort men ändå han ska inte bo med oss längre. Idag var sista gången jag skickar iväg honom på morgonen till jobbet. Så många jobbiga mornar av tjat och gnäll har passerat och jag sörjer den sista! Jag kan inte visa att jag gråter det skulle förstöra allt och Christopher skulle undra vad som var fel.

Det är väl alltid jobbigt när ens älsklingar ska lämna boet. Jag kände på det i höstas när hans lillasyster flyttade hemifrån. Det var smärtsamt, mycket smärtsamt. Jag är nog en känslig person. Men hon kan ju på ett enklare sätt uttrycka sin vilja och sina känslor än vad Christopher kan.

Men innerst inne tror jag att allt kommer bli bra. Det brukar gå bra för honom, han är positiv, social och mycket anpassningsbar, han gör sig förstådd på sitt ihärdiga "jag-ger-aldrig-upp-sätt". Det blir bra, jag är bara inne i en passerande känslostorm med mycket blandade känslor.

Och det viktigaste är ju att HAN ÄR GLAD!!!
Imorgon blir det fest! :-D