Att bli stor

Om 40 minuter ska vi vara på ett samtal min man och jag. Vi ska träffa vår supergulliga LSS-handläggare. Vi ska mötas på Christophers kortishem, för hon vill se hur han har det där.

Jag vet inte riktigt vad vi ska prata om, men jag tror att det rör sig om framtiden. Godman och sånt. Han börjar ju bli så stor nu. Tänk, vad lite man vet, vad händer inom de närmsta åren? Kommer han att trivas när han flyttar hemifrån? Och vart "tänker" han flytta?

Det blir nog bra att få lite information men det känns nästan lite läskigt att bara höra, det där osäkra, ovissheten smyger sig på. Jag har inte velat tänka så långt förrut utan mer tagit dagen som den är, leva i nuet. Men det blir nog bra, jag tror det blir bra men tankarna snurrar runt där uppe. Inga direkt konkreta tankar utan mest som små gråa moln som stör.

Jag får se, kan hända jag skriver om besöket eller inte. Hej så länge!