Hemma

Hemma!

Å vad skönt att äntligen få komma hem.

Har vi nu allt som behövs? Blöjor, tvättlappar, bröstpump (kan inte suga själv), kläder, febertermometer, badtermometer, skötbord, ja allt vad man nu kan behöva.

Jo, det mesta verkar finnas, nu gäller det bara att komma in i mammarollen. Ömmande bröst och hungrig baby, visst kan man känna sig hjälplös men med tiden gick det riktigt bra. Konstigt att det inte krävs någon utbildning för att få bli förälder, typ som när man ska ta körkort. Tänk vilket ansvar, att få ta hand om en alldeles ny liten människa.

Vi älskade vår lilla baby, han var den godaste, sötaste babyn i världen. Men att gå ut med honom i vagnen tyckte jag var jobbigt. Inte för att Christoper var handikappad, utan att möta människor som inte visste vad de skulle säga när de såg honom. En del klämde ur sig "Huvudsaken att barnet är friskt", vad säger man då?Han är född med Downs syndrom och hjärtfel men vi älskar honom ändå? Jag visste inte vad jag skulle säga. Men jag skulle nog inte heller vetat hur jag skulle betett mig i samma situation. Men det blev bättre när han växte och alla visste om att vår baby hade Downs syndrom och vi älskade honom och var glada för honom ändå..