Livet just nu...

Den här bilden är inte alldeles färsk...

Men jag tycker den är så mysig! Man riktigt ser hur mycket de älskar varandra.

Christopher har hunnit bli 16, ja snart 17år, det är inte klokt vad tiden går. Lillasyster Emma är 10½ år i dagsläget.

Christopher har gått sina två första månader på gymnasiet. Det har gott bra, det är ju en hel del nytt med att byta skola, få nya klasskompisar och lärare. Han har eget skåp med nyckel och passerkort till matsalen. Kan man göra annat än känna sig stor då? Han testar gränser, utsätter de nya lärarna för sina prov. Det brukar vara så på nya ställen. Men det går över efter ett tag och förhoppningsvis har lärarna tillräckligt med tålamod tills dess!

En gång i veckan åker han med skolan och badar, han är som en fisk i vattnet. Simmar bröstsim, crawlar och dyker. Han älskar det! På fritiden spelar han innebandy i ett lag tillsammans med andra barn som har någon sorts handikapp. De har så roligt tillsammans!

En gång i månaden åker Christopher på "helgfritids", han har gjort det det sista året och han älskar det. De sover på madrasser och har lite lägerkänsla över det hela. De lagar mat tillsammans och åker på olika utflykter och äventyr. Där har han det jättemysigt och vill gärna åka dit mycket oftare.

Hemma på kvällarna blir det ofta sport på TV som gäller, Christopher ÄLSKAR sport! Både att utöva den själv och att titta på när andra sportar. I går kväll spelade han och lillebror Lukas sitt nya tv-spel, de fick två nya spel av mormor och morfar i helgen, "stock car crash" och "crescent suzuki racing". Ett annat spel de gillar är "EyeToy", de hoppar och springer och tävlar mot varandra så det luktar pyton här inne! Ibland är "hela gatans" ungar här och hoppar, ni må tro att man får vädra! Försöker få dem att hålla sig på en madrass när de hoppar så inte grannarna under ska flyga i taket!

I helgen ska vi åka till vårt fritidshus, barnen älskar att vara där. Vi ska ta upp båten, plocka ihop studsmattan och allt annat som behöver göras innan vintern kommer. Där brukar Christopher hjälpa till med veden (och mycket annat). Det är mycket som ska klyvas och travas upp. Eftersom han är så stark gillar han riktigt "karl-göra" (finns det föressten något sånt i dagens Sverige?). Vi brukar också ta en och annan pingismatch, rundpingis är kul. Det är roligt med Christopher, han är så duktig på sånt där, han har absolut ärvt pappas bollsinne!

Ja, det var lite om Christophers liv just nu. När man kollar på nätet är det mest små barn med downs syndrom man kan läsa om, jag skulle gärna hitta mer om lite äldre barn, tonåringar och vuxna. Någon som kommit en bit längre än oss. Vad händer när de slutar gymnasiet? Flytta hemifrån? När? Var? Hur? Om jag vill så kan jag ju ta fram en och annan fundering, så att säga.

Ha en skön höstdag!