Att njuta av livet

Jag funderar rätt ofta på frågor som:

Vem kan egentligen bestämma över en annan människas rätt att få leva, vem avgör om mitt liv har den livskvalitet som ger mig rätt att få födas. Kan en annan människa verkligen avgöra om just jag har rätt att få finnas till?

Vem har rätt att avsluta livet för ett litet foster, ett växande barn, pga en avvikelse från det som anses vara det normala?

Man kan aldrig veta vad som väntar en i livet. En föds frisk, en annan drabbas av sjukdom senare i livet, men alla borde få samma chans till att få njuta av livet.

Vår Christopher är en riktig livsnjutare. Trots (eller kanske rent av tack vare) sitt handikapp. Han har alltid något han ser fram emot och längta efter. Jag tror att han är tacksam att jag lät honom födas, att han fick chansen att njuta av kompisarna i innebandy laget, få känna glädjen över att sätta bollen mitt i mål. Att få känna doften av nybakade bullar när han kommer hem efter skolan eller få se en match med pappa på TV.

Jag önskar att alla fick rätt att leva sina liv, det borde vara varenda människas rättighet, vare sig man har ett handikapp eller inte!